Fraktfritt från 650 kr | Beställ med Klarna Faktura

Mjöldagg

14 nov, 2016

Mjöldagg: adjö till druvor och vin Angrips en ranka av svamp, insjuknar dess blad och blommor, vindruvorna spricker och börjar stinka, för att sedan torkna och ruttna. De ytterst motståndskraftiga svampporerna från båda mjöldaggstyper överlever vintern och bildar ständigt nya infektionsgenerationer. Så lite som ett lätt vinddrag är tillräckligt för att transportera sporerna till nästa vinberg. Äkta mjöldagg följde med till Europa från Nordamerika, här upptäcktes den för första gången i ett växthus år 1845. Falsk mjöldagg, en lika skadlig svamp från Nordamerika, uppdagades för första gången i Sydfrankrike. Båda vindruvesjukdomarna utbredde sig snabbt och hade ödesdigra konsekvenser i alla Europas vinområden. Bilden till höger visar en mjöldaggsdetektor på Château Duvivier: de båda mjöldaggsarterna uncinula necator och plasmopara viticola är än idag de mest fruktade av vinrankans sjukdomar. Ingenting besegrar mjöldagg Mjöldaggen är sedan dess entré i Europa ett olöst problem, detta inte bara för ekologiskt kontrollerad vinodling. Enbart med hjälp av koppar- och svavelpreparat har man det senaste århundradet överhuvudtaget kunnat rädda våra vinrankor och vindruvesorter. För ungefär 50 år sedan tog man till syntetiska fungicider, som resulterade i att svampen blev ännu mer resistent. Alternativen Inom ekologiskt kontrollerad vinodling försöker man förhöja vinrankornas motståndskraft med hjälp av differentierade odlingstekniker, grönska och organiskt gödsel. Mineraldamm och bekämpande medel som fräken, tallolja, sojalecitin, pilörter, brännässlor, jästextrakt, bakpulver eller hyperparasitiska svampar sätts även in mot mjöldagg. Är angreppen väldigt starka går dock inte heller inom kontrollerad ekologisk odling användandet av koppar och svavel mot mjöldagg att undvika. Kampen för en minskning Koppar förrikar sig i jorden och kan inte brytas ned av naturen. Därför försöker man att applicera metallen i så små och målinriktade mängder som möjligt, samt enbart vid tillfällen då omständigheterna tyder på ett starkt mjöldaggsangrepp står för dörren. Några ekologiska märken i Europa sätter tyvärr ingen övre gräns för användandet av koppar och svavel. De strängaste föreskrifterna - till dem hör Delinats riktlinjer - begränsar kopparmängen till 2,5 kg, oftast ligger gränsen dock på 3 kg per hektar och år. Att fullständigt göra sig av med koppar och svavel från vinbergen är ett högt satt mål. Där har forskningen fortfarande ett stort och anspråksfullt arbetsområde.