Fraktfritt från 650 kr | Beställ med Klarna Faktura

Pinot noir

14 nov, 2016

“Den som odlar pinot noir har inget lätt liv”, suckar den kända vinförfattaren Jancis Robinson i en av sina böcker. Det hon framförallt syftar på är druvans ortskänslighet. Få druvsorter reagerar så envist på terroir som pinot noir. Dessutom tenderar pinot noirdruvor på grund av sitt tunna skal till förruttnelse, vilket raskt påverkar vinets kvalitet. En tredje svårighet är att pinot noir endast får bära små mängder för att uppnå bra kvalitet, annars uppstår intetsägande, medelmåttliga viner. Bild-Titel: Pinot noir, spätburgunder eller blauburgunder Men det måste väl ändå finnas tillräckligt med goda anledningar att odla piot noir, annars skulle den ju inte ha kunnat hävda sig och sprida sig över århundradena? Svaret tar också Jancis Robinson på sig: “pinot noir är kapabel till himmelskt doftande, präktigt fruktiga viner”. Vidare: “i en ung bourgognsk pinot noir återfinns nyanser av hallon, jordugbbar, körsbär och viol, som med åldern flätas ihop till en bouquet av träd, lakritsrot och höstig jordmark”. I själva verket finns det få druvsorter som kan uppnå sådan toppkvalitet som pinot noir. Till och med för champagner är det en viktig druvsort. En bra pinot noir har lång lagringsbarhet och åldras ypperligt. Svaga kvaliteter däremot bör drickas så unga som möjligt. Ännu är pinot noirs härkomst inte helt klart, det enda säkra är modersorten traminer. Schwarzriesling förmodas vara dess fader. Pinot noir är känd för sin mutationskapacitet, som bland många andra låter grauburgunder och weissburgunder uppstå. Förutom färgen på druvorna skiljer sig de tre sorterna inte mycket åt. Förmodligen var pinot noir känd redan på 300-talet i franska Bourgogne. Dess existens går tidigast att säkert belägga på 1300-talet. Sitt namn har druvan fått efter sin grankotteliknande form (pin = grankotte).