Fraktfritt från 650 kr | Beställ med Klarna Faktura

Sex vinmakare, många viner och gudalik mat i Frankrike

14 nov, 2016

Delinats Christian Wild har varit ute och rest mellan några av Delinats fantastiska vinproducenter i Frankrike. Detta är hans resedagbok. Måndag: efter en åtta timmar lång tågresa kom jag äntligen fram till Aix-en Provence. Därifrån tog mig en taxi till Château Duvivier. Antoine Kaufmann väntade på mitt besök. På grund av det dåliga vädret kunde vi bara inspektera en del av den nyplanterade vinrankorna med svampresistenta druvor. Ganska snart tog vi oss ner i vinkällaren och vineriet. Fermenteringen av de skördade druvorna sker inuti lådor innan de uppjästa druvorna pressas och tas ner i ett tanklager för att mogna fram. I fatkällaren kom anslöt sig Lolita och Eric och tillsammans provade vi druvmust i form av smakprover från faten. Enligt de första prognoserna ska vinåret 2015 bli en kvalitativt mycket god årgång. _DSC4364.JPG Vår hunger mättades sedan med en rejäl Côte de Boeuf (nötkotlett) och därtill fick vi smaka två årgångar Château Duvivier Les Mûriers från Magnumflaskan. _DSC4372.JPG Tisdag: Efter en kort natt togs jag från Antoine till Les Arcs för att sedan ta tåget och resa vidare i 5 timmar till Riversalts. På tågstationen hämtades jag upp av Michel Piquemal och vi åkte till hans vingård Domaine du Mas de Clots. Jag njöt mycket av att få en visning runt vingården. Den ligger fullständigt isolerad från de andra dungarna av vinrankor, så att det inte finns någon fara från att pesticidier drivs vidare från kringliggande gårdar med vinden, eller något annat liknande. Det är också en mycket idyllisk plats med härlig utsikt och många vilda örter. Den obligatoriska vinprövningen fick naturligtvis inte frånvara. Förutom den underbara Domaine du Mas de Clots blev jag framförallt begeistrad av sötvinet Muscat de Rivesalt. Denna topprodukt har slumrat hela 18 år i fat. Jag ser mycket framemot den dagen vi får in detta förträffliga sötvin i vårt lager! Den gemensamma middagen tog med fantastiska anektoder om vin, livet som vinmakare och deras nattliga besökare (vildsvin) aftonen till ända. Onsdag: Resan till Narbonne var jämförelsevis kort. Efter ett kort besök i själva staden åts det lunch i saluhallen med Chez Bebel, föredetta rugbyspelare. Jag ska inte berätta för mycket, men för alla som är i Narbonne är ett besök där ett måste! Louis Fabre hämtade mig tidig eftermiddag på saluhallen. Efter att ha hälsat på familjen och personelen åkte vi direkt till vinrankorna. Skörden befann sig i sin sista etapp och jag fick lära känna vingårdens “Colle” (skördemedhjälpare). Det är en grupp som leds av en erfaren skördare som enligt egen utsago hjälper familjen Fabre i skördetider sedan 55 år tillbaka. Vinerierna är en bra bit större än på tidigare vingårdarna som jag besökt på denna resa. Också här kunde flera olika fatprov prövas; savugnon blanc, chardonnay och den nya nästan färdiga årgången Château Coulon selection spéciale 2014. Som avrundning besiktigades muséet och châteaukällaren noggrannt. De äldsta grundmurarna i byggnaden lades på romartiden. Den gemensamma middagen fick vi avnjuta tillsammans med familjen i deras privata “slottssal”. Detta var ett perfekt tillfälle för Louis att presentera sitt nya sulfatfria vin “Lux de Luc”. Jag är förväntansfull på att se om den andra årgången blir lika lyckad som den som vi provade - något som helt klart hade berikat vårt vinutbud. Torsdag: Efter frukosten hämtade vi först hyrbilen och efter en timmes resa kom vi fram till Sebastien Rouvet på vingården Domaine Mon Rêve. Rundturen på vinberget chockerade mig. Förstörelsen av rankorna från de senaste två veckornas oväder var rent ut sagt extrem. Ungefär två hektar av rankgården som ligger intill huset hade fördärvats. Vattenmassorna var inte direkt ansvariga för förstörelsen: extrema mängder regn ledde till att en 10 meter hög flodvåg spolade bort ett kraftverk så att strömkablarna rakt av raserade vinrankorna. Efter genomgången fördes vi till vinifieringskällaren som byggdes 2012. Där fick vi pröva fatprover av den nya årgången. Även denna gång kommer den inte vara lik 2014 års variant. Hans andra vinberg fick vi skåda efter en gemensam lunch. Också här hade Sebastien konfronterats med skador, eftersom det under sommaren fallit hagel som till viss del hämmat skörden. Det är otroligt att Sebastien trots ett sådan katastrofalt år fortfarande har en så positiv utstrålning och inställning. Till slut besökte vi den mycket vackra Lac de Salagou. Därefter gick resan vidare till Couiza och Château des Ducs, i över en timme över brokiga landsvägar, tack för GPS… Vid halv åtta-tiden på kvällen skålade vi med Bernard Delmas och hans fru Marlene och inköpsansvarige och vi prövade hans skumviner och pinot noir till maten. Efter en mycket kort natt som avbröts av ett brandalarm, besökte jag Delmas vingård. Fredag: Först besökte vi de två relevanta rankgårdarna som är praktfullt inbäddade i landskapet. Morgondimman med den genomlysande solen bidrog till ett perfekt skådespel. Besöket följdes av en rundgång i ståltanklagret och barriquekällaren; basvinet mognar beroende på kvalitet i träfat. Vinhyllan för skumvin var mycket imposant. I anslutning till detta gjordes en jämförelse mellan Delmas Chardonnay av årgång 2013 och årgång 2014 i en vinprovning. Också årgång 2014 kommer att bli suverän. Den drygt två timmar långa tillbakaresan till Lezignan kunde fullföljas utan problem. Dessa kom först i Lezignan. Efter en halvtimmeslång irrfärd hittade jag äntligen hyrbilsaffären och kunde lämna tillbaka bilen. Paul Lignères plockade därefter upp mig och vi åkte efter ett kort stopp på hotellet direkt ut till vingården. Vi kollade in Las Vals med kalkklipporna och vinrankorna runt omkrint Château La Baronne. Det var framför allt intressant att se tomtarna med vinrankorn från år 1892 med totalt 4 hektar, nyplanteringen av amerikanerna och de olika jordarnas beskaffenheter var utflyktens höjdpunkt. Rundgången genom vinkällaren och provningen av de olika fatmönstrena (det ena bättre än det andra) i anslutning till detta förbluffade oss. Också försöken med amforor av olika storlekar var intressanta. Vinerna fermenteras och svavel används bara om det är nödvändigt först i maj. Den gemensamma middagen på kvällen togs in i familjens kretsar. Maten och vinerna som bjöds var fantastiska. Lördag: Den sista morgonen av min resa började med ett besök på vingårdarna på Plau Moreaux. Också här finns det inget annat planterat, så att faran att vind ska ta med sig sjukdomar från andra vingårdar är obefintlig. Den ständigt närvarande vinden bidrar däremot till att göra druvorna friska. Som båda bröderna betonade, är vinden den ekologiska vinodlarens bästa vän. Efter detta tog vi avsked och hoppade på tåget tillbaka til Schweiz. Jag fick lära känna 6 mycket olika vingods. Vart och ett av dem hade sin egen dragningskraft och bakom varje person som drev en vingård fanns en rent överväldigande värme. Naturligtvis fanns det också nackdelar med resan - 2 kilo mer på bröstkorgen och en stundande diet… men de positiva intrycken kommer länge att följa mig. Christian Wild p.s. Skulle du själv vilja göra en vinresa till någon av vingårdarna? Vi förmedlar gärna kontaktuppgifter! d.s